Nu är det sent på natten, men för några timmar sedan var jag nere vid ankaret och tittade på solnedgången. Det är så bra att kunna bara stänga av all stress och fokusera på något väldigt naturligt, evigt och outgrundligt vackert. Vid 7-tiden en sommarkväll kommer ankaret vara fullt av ungdomar som gastar och spelar technodunk på högsta volym, men nu är jag ensam på en klippig strand i västra paradiset. Det är så härligt att leva stundtals.

One Comment
Hjälp.
Vackraste jag vet tror jag. Å ankaret!
(och jag har utmanat dig)
kram!