Jag har varit lite vilsen i helgen. Fick för mig att åka till Göteborg och träffa två människor som jag aldrig träffat fysiskt tidigare.. Det är alltid svårt att veta om det faktiskt kommer funka att hänga när man aldrig träffat en människa tidigare. Och det gick väl mindre bra. Jag lyckades besöka tre olika caféer totalt dock, en bedrift jag är stolt över, och inte mindre än 3 chai-teer. Testade bland annat vanilj-chai (faktiskt helt okej, man kände fortfarande kryddsmaken) och choklad-chai (mindre okej, smakade bara varm choklad i princip). Det är i stunder som de där som man inser hur låst man har blivit vid en viss sorts människor och en viss sorts tänkande. Jag vill inte vara kvar på en och samma plats tills jag dör, och jag vill framförallt inte leva resten av livet med de människor som jag ärvde metasocialt under min uppväxt. Ni är fantastiska, missförstå mig inte.
Jag kommer på mig själv ganska ofta med att vara frustrerad över att jag saknar något. Tidigare var allt sånt där mest materialistiskt, ett nirvana som tyvärr är alldeles för lätt att uppnå. När man nu har nått dit, som det känns, och insett att pengar inte betyder ett skit och bara gör saker och ting jobbigare, vart ska man då ta vägen? Men lite har jag vuxit ur detdär ändå. Jag vill lära mig att hoppa fallskärm nu. Kanske köra motorcykel. Inte för att ha gjort de här sakerna skulle göra mig lyckligare, utan för att jag potentiellt kan mista livet. Jag tror man lever som allra mest när allt plötsligt blir på allvar.
Så.. I helgen var jag ledig. Stängde jobbdatorn, kollade inte mailen och försökte att inte tänka på jobbet. Jag behöver det, men det är det svåraste som finns att göra. Det slutade med att jag satt uppe sent, sent igår och spelade tvspel, totalt ignorerade mitt eget liv och levde till fullo med i spelet. Så skönt att bara koppla bort hjärnan och leva någon annans liv. Och ändå kommer jag hela tiden på mig själv med att önska att jag kunde göra mer. I verkligheten, där det verkligen räknas. Det känns så fantastiskt enkelt. Men varför är det så svårt?
